Blossom är väldigt sjuk!
Hej, det var ett tag sedan jag skrev och det har hänt en hel del grejer. Jag vet inte hur jag ska kunna komma ikapp mig med allt men jag börjar här så får vi se hur det utvecklas. Jag skulle behöva er hjälp idag!
Vår älskade Blossom är allvarligt sjuk, så allvarligt att vi inte vet från dag till dag hur länge hon får finnas kvar hos oss.
Jag ska försöka sammanfatta mig lite kort så ni får en bild av sjukdomsbilden, sedan hoppas jag att ni har lite bra ideer på vad vi kan göra för att hjälpa vår lilla tjej att bli frisk.
I slutet av maj var vi bortresta och när vi kom hem så hittade vi Blossom väldigt svag och sjuk. Så fort vi kunde åkte vi till veterinären och där började utredningar. De började med dropp i en hel vecka och antibiotika. Det visade sig att hon hade skyhöga njurvärden och mådde inte alls bra. Hon svara hyffsat på behandlingen och blev bättre, men inte bra.
Efter bara någon vecka blev hon dålig igen. Igen la vi in henne för en veckas dropp och den gången även antibiotika i nacken i 21 dagar. Knappt ett dygn efter avlutad behandling blev hon åter sämre. Och där är vi dag.
Vi har lämnat urinprov på odling och vi ska kolla blodtrycket på måndag. Blossom varken äter eller dricker. Jag matar henne och ger henne vatten med jämna mellanrum. Hon är ganska apatisk men ändå levande. Det enda hon gör aktivt är gå på låda. Annars bara finns hon.
Vi vägrar att ge upp hoppet men just nu är vi väldigt förtvivlade och ledsna. Vad kan vi göra? Finns det mirakel? Har ni erfarenhet av njursvikt? Hur har det gått? Vad fick ni för behandling? Jag hoppas att ni har några ideer på vad mer vi kan göra för vi är ganska uppgivna just nu. 🙁
Hej och tack Lotta!
Ja, du är bra på att gissa på vad jag sysslar med. 😉
Ja, jag saknar bloggen jättemycket, men så fort jag bara tänker tanken att börja skriva så vaknar hon eller ska äta, eller vill leka och sedan sova och äta och leka lite till osv. Och så har dagen gått. 🙂
Men jag ska tillbaka, det vet jag. Frågan är bara när och hur mycket..
Det var det vi hoppades på att Bloss skulle ha. En sjukdom som gick att få bot på. Men hennes var en aggressiv variant som bara blev sämre. 🙁
Kram till er oxå.
Kul att se att ni finns kvar efter så lång tid! Det gör mig så glad!!
Stort grattis till lilla Vanessa!! Gissade att det var därför du inte bloggade något 🙂 hoppas du börjar igen när tid och ork finns 🙂
Men åhhh vad ledsamt med Blossom 🙁 även om du har tre till så är dom ju alla olika små individer och det är ju självklart att man saknar den/dom som inte är kvar hos en längre!
Moses har ju diagnosticerats, både förra året och i år, med dåliga njurvärden vid seniorkontrollerna men efter en månad på njurfoder har värdena varit bra igen. Till saken hör att jag tror att värdena varit dåliga båda gångerna pga Frontline (förra året) och Metacam (i år). Nå, nu äter han njurfoder (torrisar) iallafall + Bozita och lite tonfisk då och då………förutom möss, harar och annat smaskens han hittar ute 🙂 han är ju trots allt på 15:e året så lite gott måste han ju få 🙂
Kram på dig å nospuss från Mo till kissarna å lilltjejen 🙂
Hej igen
Jo det är ju så kvittar ju vart man vänder sej -oftast är det riktiga bedömningar från början… men man hoppas ju som sagt. Man får ta vara på varje dag med de små, gäller väl allt i livet men svårt att hinna stanna upp och njuta av det man tar för givet. Så fint namn du valt -Vanessa heter granntjejen här 🙂
Ha det och hälsa de små Kramizar
En liten Vanessa :), då har ni händerna fulla och dagarna är fulla med liv ändå. Trots det sorgliga.
Förstår att det är tomt även om ni har 3 kvar, Blossom var ju Blossom liksom och man kan inte ersätta sina älsklingar, men man kan ge sin kärlek till ngn annan.
Flisan hade troligtvis en tumör någonstans som ej syntes på vanlig röntgen eller ultraljud, det var den som orsakade epilepsin, inte epilepsi direkt. Hon var jättesjuk, och tyvärr vet man då att det jobbiga beslutet är ”rätt”. Hur man nu kan veta det egentligen :(.
Jag är själv sjuk så både Flisan och Smilla har stöttat mig och funnits vid min sida. Utan dem hade jag inte orkat kämpa, tack vare Smilla kommer jag upp ur sängen, hon måste ju tas om hand och hon och jag äter frukost, lunch och kvällsmat tillsammans.
Styrkekramar
Tack Christell,
ja de kändes kunniga men det är ju de andra oxå. Det känns inte som att det spelar ngn roll vart vi hade kommit. Men det får man ju tyvärr aldrig veta.
Cancer vet man ju är svårt att få bukt med, speciellt på djur. Ush så mycket elände 🙁
Det är verkligen så att man får uppskatta varje dag, men tyvärr så är det väldigt lätt att ta allt för givet och våra små vänner är nog inget undantag. Men nu inser man verkligen att det tar slut en dag. Frågan är bara hur och när. Jättesorgligt!! 🙁
Kramar från oss oxå
Hej Emma,
ja, det blev en flicka. Vanessa heter hon. 9 månader redan. 🙂
Tack! Ja, det där med Blossom har ju verkligen varit svårt. Men vi gjorde verkligen vad vi kunde, och veterinären oxå. Eftersom vi fått höra samma sak från 2 olika håll. Men det är svårt att tro det ändå, det där med ”tänk om” kommer nog aldrig försvinna. Man vill ju inte tro att det ska sluta och att det ska sluta så här liksom? Men det finns väl inget ”bra” slut som man skulle accepterat bättre. Så jag vet inte. Fruktansvärt svårt är det och hon är så enormt saknad. Helt plötsligt så är 3 katter lite i huset. Hur det nu kan vara det? 🙂
Beklagar lilla Flisan! 🙁 Epilepsi. Ja, det finns fler sjukdomar som man inte kommer levande ur verkar det som! 🙁
Och grattis till Smilla. Roligt att du ville ta hand om en kisse till. Det hjälper förhoppningsvis hjärtat att läka.. Mysigt!
Kramar från oss
Hej
beklagar :(( men ni har gjort vad ni har kunnat så då var det ett bra beslut för Blossom -men alldeles för ung :(( och de på västradjursjukh är erfarna och duktiga -tycker jag. Olivia hade hade antagl cancer i buken också därav vätskan -tog ju prov på vätskan som visade på canser-celler…. så det fanns inget att göra där heller, svårt för oss djurägare att det beslutet men vi får vara glada för varje dag vi får tillsammans när de är friska.
Sänder styrkekramar härifrån
Christell och pälsbollarna
Hej!
Vill börja med att gratulera till bebisen! En dotter? Mycket rosa kläder så misstänkte det :). Vad heter lillfröken?
Men åh va sorgligt med Blossom, det är ett oerhört svårt beslut att ta när man bestämmer sig för att den älskade hårbollen ska få somna in. Jag beklagar sorgen!
Min lilla älskade Flisan fick somna in för snart ett år sedan, tänkte på det idag, svårt och förstå att det var för 1år sedan jag vakade över henne i två veckor och hjälpte henne igenom anfallen som påminde om epilepsi. Hon var bara 9år då, skulle fyllt 10år i maj. Jag var så ledsen, och jag saknar henne så otroligt fortfarande, vissa dagar är man mer ledsen än andra. Men jag vet att jag gjorde rätt då jag tog beslutet att hon skulle få somna in, hon var så sjuk och hon skulle inte behöva lida mer. Veterinären med personal var helt underbar och jag satt innan med henne och myste en hel timme i en soffa hos veterinären. Börjar gråta nu igen när jag tänker på det. Dagen efter ringde jag och bokade en ny katt, och hämtade Smilla nu 14månader, på fredagen endast några dagar efter jag sagt farväl och på återseende till Flisan, så bland det sorgsna kom Smilla. Jag hade ju aldrig träffat Smilla om det inte varit som det var med Flisan. Med något ont kom något gott.
Nu är våra små älskade hårbollar i himlen, de har inte ont och mår toppen medans de leker med varann.
Stor Kram
Hej, oj förlåt att jag inte svarat dig. Det har varit lite mycket nu.
Blossom har tyvärr fått somna in. 🙁 Vi åkte till västra djursjukhus för att få en annan åsikt och hoppades på att de hade andra lösningar men hon var tydligen så sjuk att det inte gick att göra ngt. Fruktansvärt jobbig är det när det blir så, men vi kände att vi blev tvungna att tänka på henne. De ska inte behöva lida för vår skull. Så kändes det den sista veckan, att hon blev sämre och sämre och vi lät henne vara med bara för att vi hade svårt att säga adjö. Men att ta det beslutet att låta henne somna in var det svåraste vi gjort på väldigt länge. Hon är så saknad!! 🙁
Men Olivia då? Varför vätska i buken? Var kommer det ifrån? Ush va jobbigt!!
Kramar
Hej
undrar hur det går med Blossom -är hon bättre el sämre el likadan ?
Många kramar från oss
Hej igen
Tack!! å va skoj förstod att det kunde vara en bäbis eftersom du varit borta så länge 🙂 men så synd med Blossom, kan dom inte sätta in en sond så kan du mata henne den vägen -då kan du ju ge henne vad hon behöver både mat och vatten och medicin om den går att lösa upp. Min Olivia låg bara på ett ställe var åxå när hon inte klara behålla maten och började bli lite vinglig i bakdelen då kände jag -nej nu är det dags, hon skulle fylla 11 i aug trodde in i det sista det va tänderna till dagen före när de sa att hon hade vätska i buken ,på 6 dagar var hon borta det va tufft.
Sänder styrkekramar från oss
Hej Christell,
Ush va tråkigt att höra om Olivia. Beklagar! Det är så skoj att skaffa djur men när det blir så här så undrar man varför man gör det. Det gör så ont att se dem så sjuka och stå inför valet att låta de leva eller dö. Fy va hemskt det här är!!
Vi har tagit ultraljud 2 gånger. Första gången när hon var som sämst då visade det bara att njurarna var förstorade men andra gången får jag för mig att de såg förändringar på njurarna men jag kommer inte ihåg vad.
Det här ser så svart ut men vi vägrar att inse det. 🙁
Tack, ja vi har fått en liten tjej i november. Därför det låååånga avbrottet i bloggen. Jag hoppas dock att jag kan fortsätta med bloggen ändå men tiden?? Vart har den tagit vägen? 🙂
Kramar till er oxå!! Och tack för tipset!
Hej
så tråkigt med Blossom :(( har ni tagit ultraljud på njurarna? för att se om det finns typ cncer min lilla Olivia gick ju bort 30 maj och de t va typ samma symtom fast med levern och vätska i buken. Vi var hos västra djursjukhuset Annmari Kjellgren gör ultraljud och har lång erfarenhet, bara ni ber er vetrinär skicka journalerna, enda tipset jag har.
Ett litet tillskott i fam 🙂 -grattis
Många kramar