23/7 var det exakt 4 år sedan Blossom fick somna in. 4 år!? Man brukar säga att tiden går så fort, men i det här fallet så känns det verkligen inte som 4 år. Kanske som 2 men inte 4.
Jag var väldigt ledsen i ca 2 år, då kunde jag gråta varje gång jag tänkte på henne. Idag kan jag tänka på henne utan att bli ledsen men det känns sorgligt fortfarande så klart. Inte bara för att Blossom är borta utan även att bloggen började går mot slutet där då allting detta hände. Vet egentligen inte varför. Kanske för att jag blev mamma och fokus lades på något annat. Katterna var ju mitt liv i flera år innan, men av förklariga själ så kunde jag inte längre lägga all denna energi på dem. De var snarare i vägen när det kom en liten människa i våra liv som skulle tas om hand dygnet runt. Och allt vad det innebär att bli förälder, det var minst sagt omtumlande. Man förändras en hel del vare sig man vill det eller ej och timmarna fylls ut med massa saker som ska göras hela tiden.

Så det känns väldigt tråkigt att det inte blev som det skulle. Men det blev som det blev och jag funderar på vad jag ska göra med det. Ska jag fortsätta blogga eller lägga ner helt och hållet? Jag kan omöjligt blogga om bara katter längre då de endast är en liten del av mitt liv idag. Det är en hel del annat som tar mycket större del av min vardag idag. Jag skulle aldrig kunna fylla en blogg med endast kattrelatreade saker. Så frågan är, vad göra? Fortsätta blogga men lite mer allmänt då mycket av mitt liv inkluderas, katter också givetvis. Eller lägga ner.

Om det finns någon kvar här och läser, vad tycker ni jag ska göra? 🙂

Älskade, älskade Blossom. Som vi saknar dig! Tänk om man kunde vrida tillbaka klockan, då hade jag gjort det.. för att få träffa dig igen och få klappa dig en sista gång. Jag trodde aldrig att du skulle lämna ett så stort tomrum som du faktiskt gjort. Men det gjorde du och det ekar i mitt hjärta! 🙁