Det här med barn och katter tycker jag är ett spännande ämne. Leo är en sådan katt som har gått från en som inte gillar barn till den finaste familjekatten. Innan vi själva fick barn och det bara kom barn på besök så såg man honom knappt. Han gick undan och kom fram när det blev lugnt. Gick aldrig fram till några barn utan bokstavligt talat kröp bort till en gömma någonstans när de kom. Åldern på barnen spelade inte så stor roll, bara han hörde barnröster och barnsteg så ville han gå undan. Men nu… nu är det han som är först framme. Det är han som de kan få bära på (motvilligt dock så det händer väldigt sällan) men ändå. Det är barnen han söker sig till om han vill ha mjukmat. Han älskar deras små kojor och sovplatser som de lämnar efter sig. Man hittar honom alltid vid någon docka på en dockfilt. 🙂 Han kanske inte uppskattar att vara mitt i leken då det kan komma saker farande över huvudet hehe men så fort det blir lite lugnare så är han framme och kollar läget.
Jag undrar ibland hur det kommer sig!? Har ni någon idé? Från en katt som ogillar allt som har med barn att göra till en riktig kelgris. Vad tycker ni? 🙂
