Så här härligt hade Missan det idag när vi kom och hälsade på! 🙂
Jag blir så varm om hjärtat när jag ser att han mår bra. Jag tycker verkligen att han förtjänar ett varmt ställe att ligga på, en skål med mat och vatten, massor med kärlek och uppmärksamhet. Är det så mycket begärt!? Varför är det ingen matte eller husse som letar efter han?
Jag hoppas oxå att han och husets katt kan acceptera varandra fullt ut. Då hade han kanske en större chans att stanna kvar.
De hatar inte varann. De accepterar bättre varandra än våra katter accepterade varandra. De väste och morrade i flera veckor. Sedan tog det flera månader innan de blev riktiga kompisar. Så det tar sån tid. Han har inte så mycket tid. Men han försöker. Han är så snäll och gör så lite väsen av sig. Det är husets katt som inte vill fullt ut. Men hon är duktig hon med. Jag tror att det finns en chans att de kan bli kompisar. Men det kan ta lite tid. Hoppas, hoppas, hoppas!