Fråga:
Hej!
Jag och min sambo skaffade oss en kattunge för cirka en vecka sedan, en Brittisk korthår 15 veckor gammal. Verkade vara en lugn och harmonisk liten katt, låg lugnt och fint i mitt knä hela vägen hem. Väl hemma sprang han och gömde sig på direkten, som väntat.
Efter två dagar kom han fram självmant, sökte kontakt med vår vuxna hankatt och de har nu blivit bra vänner. Men nu till det stora problemet, Sinus som den lilla killen heter låter oss ta upp honom, kela och busa, men så fort vi närmar oss honom t ex då han ligger på golvet och vi går mot honom för att hälsa springer han och gömmer sig.
Är detta något som kommer att försvinna med tiden, om inte hur kan vi få honom mer tillgiven? Vet att det är en ras som är självständig och inte vill bli buren, men en katt skall väl stryka sig mot ens ben, visa intresse? tacksam för svar.
Mvh Carina
Svar:
Hej Carina!
Först vill jag säga grattis till er nya familjemedlem! 🙂
Jag förstår att ni blir lite frustrerade men kattungen är bara 15 veckor, har bott hos er i bara en vecka och precis flyttat från sitt gamla hem, från sin mamma. Ge den tid och trygghet så ska ni se att det ordnar sig.
Våran Disney är lite som du beskriver. Hon kan vara lite fjantig, men hon blir tryggare och tryggare ju äldre hon blir. Hon är idag nästan 2 år gammal och beteendet är inte borta men mycket, mycket bättre.
Ha tålamod!! Det tar ofta tid för en liten kattunge att känna sig trygg med sin nya familj. Den blir inte hemmastadd på en vecka. Att han har blivit kompis med eran andra katt är ju ett stort plus! För oss tog det nog minst en månad innan de började tolerera varandra.
Man får se till deras behov och försöka tillfredsställa dem så gott det går så känner de sig trygga och blir lugnare med tiden.
Mitt råd är att ni köper er en bra kattbok och läser lite om kattbeteende så ni förstår Sinus lite bättre.
Kolla i mitt kattbibliotek om ni hittar någon bok som verkar bra.
Lycka till nu! Ha bara tålamod, ge honom tid och försök att se till hans behov så blir det säkert bara bättre och bättre!
/Kattmamma
Hej!
Doris satt bara under min säng den första veckan. (usch så tråkigt för mig) och sen när hon väl kom fram ville hon absolut inte bli buren!
Nu när hon bott med hos sen i januari så har hon börjat stryka sig mot våra ben när vi ger henne mat och det går bra för mig att hålla i henne en lite längre stund.
Man ska dock INTE tro att hon tänker ligga i knät när jag sitter i soffan, ”hur kan jag tro något så dumt!”.
Bara man har tålamod så kommer tillgivenheten krypandes. 🙂
Lycka till!