Idag har våra katter fått träffa en liten bebis för första gången. Ingen mindre än min söta brorsdotter Lala. Den sötaste lilla bebis som finns, måste jag bara tillägga! 😉
Våra katter är inte alls vana vid barn så det är intressant att se hur de beter sig.
Blossom tycker att alla barn är jobbiga så hon höll sig på ett säkert avstånd.
Disney älskar barn så hon gick fram och nosade på den lilla varelsen som inte lärt sig än att dra katten i svansen. Leo, mina vänner, han KRÖP runt på golvet och gjorde sitt bästa för att försvinna. Detta alltså innan bebisen började grina. När bebisen började gråta blev Leo helt förskräckt.
Det ska bli intressant att se hur katterna reagerar den dagen det flyttar in en bebis på heltid. För det kommer det nog att göra en vacker dag.
Om jag får gissa så:
Disney kommer att leva på som vanligt, obekymrad och glad.
Blossom kommer vänja sig men bebisen kommer inte bli någon större favorit.
Men Leo kommer att ta det hårt. Han är känslig för förändringar. Han kommer att behöva mycket kärlek och uppmärksamhet för att ta sig igenom chocken. 🙂 Men inget är omöjligt om man vill, eller hur?
Har ni någon erfarenhet av katter och barn?
Ha en trevlig söndag kväll!
Karin: Hej igen!
Va kul att du får se alla sidor av myntet. Att du har katter med så olika syn på barn. Det är kul! Vi har det oxå lite så men inte lika tydligt. Våra kissar får inte träffa barn så ofta. Men det verkar ändå som att de tycker att just bebisar är konstiga varelser. 🙂
Christell: Jaha, då förstår jag varför ni var tvungna att flytta på Cindy. Men fy va dåligt att de inte kunde ta det på allvar. Ni kommer ju dit för att få avancerad vård och de beter sig så här. Ush och fy på dem!
Stackars lilla tjejen som fick sluta sina dagar så här. 🙁 Men ni gjorde vad ni kunde. Ni försökte in i det sista att rädda hela situationen. Men tyvärr så är man lite maktlös när man kommer och behöver hjälp. De tar kommandot och man försöker att finna sig i det. Det brukar ju gå bra. Men det här är ju så dåligt!!!
Kram
Hej igen
jo det var en mardröm man gör allt för sina små ”barn” och då vill man ju åtminsone att de ska få ett så smärtfritt slut som möjligt… JO de hade ju inte den iva-vård cindy behövde -hon va ju tvungen att va i en syrgas-bur för att underlätta andningen… så det var därför det blev blåstj. -kliniken i kållered har ju inte den utrustningen som behövdes för att ha inneliggande svårt sjuka djur… utan de remitterade oss dit… MEN västra djursjukh har så de kan ha kvar personal om det skulle behövas om de är för sjuka för att komma hem… EN sak till sköterskan ställde in MAT till cindy -trodde hon skulle äta -hon kunde ju inte andas ännu mindre äta… cindy tittade först jättelänge på mej sen på ”papi” och sen gav hon upp mer el mindre var som att hon väntat på att vi skulle komma så hon kunde ”gå vidare” blev ju snabbt metvetslös och en så sjuk katt skulle ja ta hem… -NU när ja tänker på det så blir ja så lessen och arg man skulle anmält dom… men jag var ju i chocktillstånd ganska så länge efter…
Kram
Vi har många vänner med barn i diverse åldrar.
Vår Neo är som er Leo, han kryper på golvet lååååångt bort om vi ens ser honom. Helst gömmer han sig på övervåningen (helst mellan sänggaveln och väggen) och visar sig inte innan barnet åkt. Spelar ingen roll om det är en bebis eller en 4-6åring.
Lucas accepterar bebisar tills de skriker, då sticker han oxå upp. Annars vill han gärna se på dem. Dock gillar han inte barn som lärt sig gå och tills de blir en 5 år. Då gömmer han sig med Neo. Men när de fyllt 5 (ca) kommer han och vill kelas.
Thea älskar alla. Bebisar, barn, vuxna. Hon ska helst alltid vara i centrum. Hon kelar, gosar. Lägger sig mitt bland leksakerna på golvet. Spelar ingen roll vad barnet gör med henne.
Lucas tyckte sämre om barn när vi hade flyttat 3 gånger på ett halvår. Här i huset har vi nu bott 6 år och han blir bara stabilare och stabilare i psyket (har varit vår ”nervkatt”)och det verkar som han tar förändringar bättre.
Varför bytte ni klinik då?
Stackars lilla Cindy. Fy va hemskt!!
Jag vet verkligen inte vad jag ska säga. Jag är chockad av det du skriver. Jag trodde faktiskt inte att vården kunde vara så hemsk. Man blir ju mörkrädd.
Stackars, stackars lilla plutta. 🙁
Jag förstår att du mår dåligt på grund av det. Man har ju gråten i halsen av att bara läsa det, jag vågar inte ens föreställa mig hur det känns att uppleva det.
Det är samma sak för oss, att våra kissar är våra små bebisar. Man vill ju det allra bästa för dem!
Jag lider verkligen med er!
Sänder styrker kramar till er! KRAM
Ja det var fruktansvärt… jomen visst fick VI betala för de proverna -de hade ju redan fått röntgenbilder från den andra kliniken… som var tagna samma dag… 🙁 så himla dåligt att göra så…
och cindy som var jätterädd för allt vad vetrinärer heter -hon hade ju gjort en del operationer på båda ögonen innan… den andra djurkliniken i kållered var jättenoga så hon inte skulle vara rädd och så… så förstör de allt -trodde de skulle bryta benen på henne när vi var på återbesök för att kolla lungorna… -hon skrek stackarn… ja sa till henne att hon inte skulle vara så hårdhänt… då svara hon… -ni djurägare är så mesiga… och mena på att inte vi vågar vara hårdhänta -men det får ju vara måtta på det också…( när vi satt och vänta (länge) där en av gångerna så kom det en ”sköterska” som sa -men henne är det ingen fara med -hon står ju upp… cindy hade astma lunginfl och dessutom hjärtsvikt när hon kom in… att hon stod upp berodde på att hon ville ut ur buren… -hade varit bättre hon somnat in här hos oss istället för där fick hon ju ingen hjälp iaf. -det värsta jag varit med om -hon va inte ”bara” en katt för oss utan en älskad familjemedlem och så är ju alla katter för oss… kommer nog aldrig över det…
Kram
Fy säger jag. Det skär i mitt hjärta när jag läser detta! Stackars lilla Cindy! Inte konstigt att du hade mardrömmar efter detta. Det hade jag oxå haft.
Man söker sig till en veterinärklinik för att man behöver hjälp. Inte vill man bli bemött så här!!! Fy skäms på dem, säger jag!
Fick du betala för de prover som var för skoj skull oxå?
Kram
jo det är ju att vara envis och lägga ner tid och ork på en sån katt -nu finns det ju feliway och man kan mer om katter än vad man kunde då… då fick man ju lösa det bäst man kunde -alltså sunt förnuft och vilja… Klart man vill ha sina vänner för alltid…:)
JO har hänt så mycke med blåstj och värst drabbad va ju stackars cindy tex -hål på hornhinnan (hade sår som sen gick sönder) väntetid så hon hann att vakna så hon fick upp det de sytt på den andra djurkliniken, skulle få komma direkt in med henne då fick vänta 1 1/2 tim och var mest intresserade om jag hade pengar och cindy försäkrad… (hände två ggr) sen när hon hade lunginfl så tog de prover för skoj skull kändes som hon va ett expriment för dom… när vi skulle hälsa på henne så va hon sjuk att hon hade typ 10 min kvar att leva -när veterinären kom in fick ja erbjudande att ”ta hem henne” för de kunde inte göra mer… då var alltså cindy medvetslös -vetreinären fatta inget förrän jag sade.. -hon dör nu så ge henne en spruta -hon hann bara få den som stannar hjärtat… ingen hade tid att se hur sjuk hon var, när jag lämna in henne så sa jag att det var ingen idè att fortsätta eftersom hon slutat äta -hon hade gett upp men de ville inte lyssna… -men de skulle sätta in starkare medicin -som den andra vet satte in från början men som denna tagit bort hade hon fått den starkare dosen hela kuren så kanske det varit annorlunda idag…. 20 tusen (hade bara 8000 i försäkr efersom hon fyllde 10 samma år) kostade det kalaset och det hade ju varit okej om cindy sluppit dö framör våra fötter.. el att vi fått med henne hem… -jag drömde mardrömmar om det i 10 mån… vetrinären hon hade på andra stället ifrågasatte deras behandling av cindy för hon fick inget svar på vad som hänt henne… (skulle även ta upp hur de behandlat oss där) 3 dagar efter hon dött skulle hon fyllt 10 år… 🙁 MEN sen Rasmus har blivit bra behandlad -var ju blodgivare på en annan avd. -han var ju inte sjuk… men jag kollar hans hjärta på västra också nu… finns ingen andl att åka till blåstj och göra det…MEN jag skulle aldrig lämna in ett sjukt djur där inte efter det… Har hört fall att de har fått vänta så valpar dött mm
MEN ska du va på blåstj -ha en och samma vetrinär och var bestämd med vad som är nödvändiga prover och så de inte tar för skoj skull… som inte har med sjukdomen att göra…
sen är det ju systemet det är fel på de tar ju in för mycke djur än vad dom hinner med och all personal är ju inte dålig heller… men det är synd om dom som ska jobba under sådana förhållanden så de inte ”hinner” med de sjuka djuren de har inne… och det är ju vad jag tycker då…:)
Kram
Hej igen! 🙂
10 & 13 år låter så lite egentligen. Ush.. Jag vill att mina ska leva 35 🙂
Jag håller med dig om att problemkatter kan vara svåra att ta hand om. Men samtidigt så tror jag att det beror på okunskap. Det mesta går ju att lösa. Men man måste veta hur eller i alla fall var man ska söka hjälp. Annars kan det bli knepigt.
Jag tar inte bort det du skrev om Blåstj. Du har rätt till din åsikt. Jag har oxå hört att de inte är bra. Att folk vänder sig till andra kliniker. Men jag vet egentligen inte varför. Varför upplevde ni dem så negativt?
Vi har varit där ett par gånger och fått ganska bra känsla. Så jag kan inte klaga. Katten blev frisk oxå.
Kram kram
Hej igen
Jo visst är vi bara så glada att just hampus hamnade hos oss -inte många som orkar med ”problemkatter” -han hade blivit över ingen ville ha han för han var inte svart-tecknad runt munnen som de ska vara… NÄ de finns inte längre tror de var borta efter par år…
Tror han fick en hjärnblödning el nåt sånt men 131/2 år är ”bra” på en perser… sen finns det ju undantag både uppåt och neråt…
Våran första(tjej) blåvita perser tjej dog av astma/lunginfl bara 10 år gammal förra året… men det är klart hade hon blivit behandlad på nåt annat ställe än blåstj så kanske hon klarat sej -men sånt är ju inte lätt att veta… -man kanske inte får skriva det här att blåstj är ett b-ställe av min erfarenhet och många till så…. sen att det finns personal som är helt otrolig där också MEN systemet de har där är helt fel… Ja håller till vid västra djursjukh nu de har jobbat på blåstj förut men tröttnat… du får ta bort detta om du vill… ha en braig dag Kramizar
Va tråkigt med sådana oseriösa uppfödare. Ush!!! Det var ju ändå bra att ni köpte honom. Ni räddade ju honom. Stackars kissar som får leva på det här sättet.
Vet du om den här uppfödaren fortfarande föder upp katter?
Vad dog Hampus av?
KRAM
du undrar vad som gjorde att han blev så… jo han va hos en uppfödare som hade typ 25 kattter i olika stl å en del halv-vuxna k-ungar… ingen som brydde sej om att gosa med dom el sköta pälsen på han heller… han va ju borstad å så när vi var där å titta på han å tog med han hem… hade jag vetat hur en uppf skulle vara så hade jag aldrig köpt en katt därifrån…. men detta va ju -91 å jag visste ju inte så mycke om hur en uppfödning skulle se ut… vi har ju aldrig ångrat att vi köpte han MEN vilket jobb att få han någorlunda ”normal” -sen när vi flyttade hit till en större lgh så blev han så mycke bättre så alla undrade vad vi gjort… sen att han gick undan när det ringde på dörren -det kan ju de vi har nu åxå göra… men vi blev jätte-tighta han lämna mej aldrig när ja va sjuk å va ja lessen el nåt så kom han å trösta -han ”kände” av mej jätte väl… han blev 13 1/2 år å sen kom Rasmus 🙂 som håller på att bli lika tight med mami åxå…:)
Tack för att ni delar med er!
Va skönt att höra att Leo inte är ensam om det där tokiga beteendet. 🙂
Min söta brorsdotter kryper inte än. Hon bara gnyr än så länge. Ändå är hon så hemsk i hans ögon. 🙂 Knaskatt.
Christell: Vad hänt med eran Hampus?
Kram på er!
Hej
Mina har ju inte träffat några jättesmå bäbisar… men de småbarn de träffat så har de gått undan och kikat på avstånd… Eran leo leo påminner jättemycke om hampus vi hade… (chinchillan) jätteotäckt med nåt nytt å småbarn nä-tack i början när vi hade han så va han så rädd för nya människor att han kunde ligga under sängen i ett par dagar… -men efter mycke kämpande så blev han så han kunde va framme när det kom folk han kände igen… JO tror åxå det går bra med en bebis för er, bara katterna får den uppmärksamhet de behöver… å får vara med å kolla när man grejar med bebisen… Ha det å Kramiz Kram
Ja dom är ju KONSTIGA dom där pyttemänniskorna som går på alla fyra… *S*
Min ena katt brukar ställa sig på avtånd och bara tittar. Min andra katt är jätte rädd för barn! Jag förstår verkligen inte varför! Han springer iväg med svansen mellan benen och nästan skakar! Känns jätte hemskt!