• ÖVRIGT

    Datorkrångel fortsätter…

    Jag formaterade om datan och hoppades på att det skulle bli bättre. Men icke sa Nicke!!
    Imorse hängde den sig igen! Bara ett par dagar efter formateringen. Jag hann inte bränna något heller såklart. Är trött, förbannad och ledsen. Mest för att det är ju inte mitt fel!!! Varför ska jag behöva lida för att datorjävel inte har lust att fungera!?
    Vi åkte till Elgiganten för att få hjälp med den. Bättre att åka när den är ”hängd” än lösa problemet själv igen.
    Väl inne på Elgiganten tog killen emot datorn och sa att det tar 2-3 veckor innan vi får veta vad som ska ske! Om det är vårt fel eller datorns fel, om de åtgärdar felet eller byter ut datorn. Så tröttsamt!!!
    Jag bad honom notera att jag vill gärna att de försöker rädda de grejerna som går att rädda. Men han var tveksam och det är jag oxå.
    SKIT OXÅ!!!
    Ska försöka att blogg lite trots all motstånd. Hoppas ni har lite förståelse att jag inte är lika motiverad just nu!

    Kram från Kattmamman!!

  • ÖVRIGT

    Datorn har kraschat!

    Om ni undrar varför jag inte skriver något nytt så är det för att min dator har nog gått sönder för gott!
    Häromdagen höll jag på att fixa en ny kattvideo och precis när jag skulle lägga ut videon på internet så hängde sig hela datorn. Vad gör man!? Klockan var över 22 och jag skulle upp och jobba tidigt dagen efter. Försökte starta om den, men utan att lyckas. Den hängde sig precis innan skrivbordet visar sig. Efter en stund bestämde jag mig att det enda jag kan göra är att formatera.
    Jag är av den otåliga sorten så jag började formatera strax efter midnatt. Jag kunde ju inte vänta till dagen efter ju! Då hade jag nog spruckit!!
    Jag riskerade att förlora allt jag sparat på datan men jag ansåg att jag inte hade något val.
    Tror ni att det gick som det skulle? NÄÄÄÄ
    Klockan 3 gav jag upp. Jag skulle upp kl 6 och jobba. Måste ju få några timmars sömn iaf.
    Dagen efter fortsatte jag att kämpa med den. Efter ett par timmar lyckades jag att formatera datorn. Men den fortsatte att hänga sig. Fast ”bara lite”.
    Vi bestämde att åka med den till Elgiganten och få hjälp. Men då kom jag på en lysande idé. Bränna allt det jag vill rädda. Tror ni att det gick som det skulle? NÄÄÄÄÄ
    Förstörde alla skivor jag hade och lyckades inte att bränna något. Snacka om att ha otur!!!!
    Nästa steg är att köpa skivor och bränna allt. Sedan raka vägen till Elgiganten och KLAGA. Kul? Nopp, inte alls. Men datorn är inte ens 1 år gammal. Ska den få bete sig så??? Tycker inte jag!

    Så det är därför jag inte skrivit något. Kunde inte komma åt datorn först och nu orkar jag inte ens se på den. Vill kasta ut den genom fönstret!!! Får man det!?

  • LÄSARMAIL om Katt

    Några tips för lite skygga katter!

    Fråga:

    Finns det någon form av lugnande vi kan ge vår katt?
    Vi har fått våra katter från ett katthem där dom bodde i 2 månader innan dom kom till oss.
    Det enda de visste om dom var att dom aldrig haft männsklig kontakt tidigare.
    Nu har vi haft dom i 10 månader och honan låter oss varken klappa eller ta i henne. Hon ligger gärna nära oss när vi tittar på Tv eller läser men inte om vi rör oss.
    Hankatten sover hos oss och är super social.
    båda är en innekatter.
    Problemet vi har nu är att vi varken kan klippa honans klor eller ta henne till vetrinären.
    Nu är hon jättelös i magen och hinner inte ens till kattlådan innan det kommer, Vi känner att vi måste ta henne till en vetrinär men kan som sagt inte. Vid tidigare försök så blödde jag från båda händerna och armarna.
    vi har försökt allt men inget fungerar. Har ni några tips ? eller finns det lugnande ? eller är det helt enkelt så att vi kanske ska göra oss av med henne då hon är så rädd för människor?

    Svar:

    Hej Fia!
    Det låter inte alls kul det du skriver!
    Jag har tagit reda på lite olika hjälp som du kan testa och lite frågor till dig.
    Jag ringde till en veterinärklinik för att ta reda på vad du kan göra för att underlätta för både katten och er.
    För diarré finns det special mat som du kan ge katten. Våtfoder hjälper tydligen snabbt. Men det måste vara specialfoder för diarré och från en veterinär. Sedan finns en pasta som heter Zoolac som jag har skrivit lite om i inlägget ”Diarée hos katter”. Ta en titt på den!
    Det finns en grej som du kan använda för att lugna ner katten. Feliway heter den. Spray med feromoner. Det finns både i sprayform och en grej man sätter i väggen. Sprayen sprejar du på strax innan du ska hantera katten och den där grejen i väggen tar ca 10 dagar att ge full effekt. Den håller i en månad sedan kan du köpa refill flaska om du känner att den fungerade bra. Grejen i väggen kostade ca 350 kr. Den täcker 70 kvm.
    Det finns broschyrer som du kan läsa i och det finns säkert mer information på nätet om det.
    Det som är viktigt är att man måste vara väldigt bestämd med katter. Man ska inte vara rädd att hålla dem i nacken.
    Veterinären kan hjälpa dig att klippa klor för ca 60 kr. Men behöver de ge katten lugnande så kostar det mycket mer, ca 500 kr.
    Tjejen från veterinärkliniken som jag pratade med frågade om katterna har klösbräda, om de leker mycket, om de är kastrerade båda två? Det var tydligen viktigt det med. Hur är relationen mellan katterna? Trivs de ihop?
    Det var vad jag kunde ta reda på av det lilla jag visste om eran situation. Du skriver inget om vad ni har testat på henne vilket inte fungerade?
    Hör av dig om du har fler frågor! Hör gärna av dig även och berätta hur det går!
    Och var inte rädd för att ringa en veterinärklinik. De är väldigt duktiga på att hjälpa!!

    Kram & Lycka till!!
    Kattmamman

  • Försäkringar - LÄSARMAIL om Katt

    Kattfond för katter med en ägare och ett hem?

    Fråga:

    Hej! Jättefin och trevlig sida tycker jag!
    Underar om ni känner till någon kattfond man kan få hjälp av…..har en liten skogskatt-tös som har varit på livets kant och sakta kommer tillbaka då benen inte bär och hon är väldigt medtagen. Måste desperat få ihop 1950:- men vet ej vart jag kan vända mig!
    Ha en bra dag!
    Jenny

    Svar:

    Hej Jenny!
    Vad roligt att du tycker om våran sida! 🙂
    Väldigt tråkigt dock att höra om din lilla kattös. Hoppas verkligen att hon blir bra fort!
    Det första som slår mig när jag läser din mail är om din kisse är försäkrad? Är hon det så borde du kunna få hjälp av försäkringsbolaget som du försäkrat henne i.
    En annan sak som jag tänker på är om du kanske kan dela på räkningen? Prata med veterinärkliniken. Kanske låna pengar av någon så länge?
    Det finns en himla massa olika kattfonder som samlar pengar för att hjälpa ”herrelösa” katter att få ett bra liv men jag har aldrig hört talas om att det skulle finnas en fond för katter som har ägare och ett hem.
    Jag har tyvärr inget konkret svar till dig just nu men jag ska forska lite i ämnet och återkommer med resultatet lite senare.
    Det var en intressant fråga du ställde! Jag kan tänka mig att du inte är helt ensam om det problemet.

    Lycka till så länge!

    MVH
    Kattmamman

  • I Katthimlen!

    Bombel – 4 år!

    Bombel

    bombel

    Bombel kallas även Bombli blev bara 4 år gammal. Han var min första katt och det var tack vare honom som min kärlek för katter väcktes. Han var bara e vanlig gråvit bondkatt men han var så mycket mer än så för mig. Än idag saknar jag honom så fruktansvärt mycket så det ont. Varje gång jag tänker på att han är borta får jag tårar i ögonen. Det här inlägget är väldigt svårt för mig att skriva. Det river upp gamla sår. Men jag vill ändå göra detta! Kanske mest för mig själv så jag aldrig glömmer hur det var att ha honom i mitt liv i 4 år. Bara 4 år..
    Här kommer historien om den vanligaste och den mest underbara katten som funnits på denna jord!

    sc01aa6b29

    Bombel föddes i Göteborg vid Redbergsplatsen 14 juli 2000.
    Min bror och hans dåvarande sambo såg en annons i tidningen och ringde upp kvinnan med kattungarna. De hade 2 semilånghåriga och 2 korthåriga kattungar till salu. Han och hans sambo bestämde sig för en semilånghårig kattunge. När jag hade sett kattungen ville jag oxå ha en. Men jag ville han en korthårig. Dagen efter ringde jag upp kvinnan och hon sa att jag kunde komma och hämta kattungen. Det gjorde jag. Jag kom tomhänt med spårvagnen. Hon frågade om jag hade en kattbur och det hade jag ju inte. Hon hittade en liten kartong och gjorde ett litet hål i den. Hämtade en kattunge och frågade om jag ville ha denna. Jag sa JA. Hon packade ner kattungen i kartongen, knöt ett snöre runt om, jag betalade 50 kr och gick därifrån. Idag kan jag inte förstå att hon lämnade ifrån sig kattungen till en sådan som mig. Visst, jag hade ett gott hjärta, men det syntes väl att jag inte kunde något om katter!? Jag hade ingen aning om hur det är att ha katt. Vem har ansvaret i sådana fall? Den som köper eller den som säljer? Jag hade ju såklart hämtat kattungen dagen efter med buren om hon hade sagt till mig vad jag ska göra. Men hon sa inget. Och jag var ju glad att kunna ta hem den. Jag ville ta den innanför jackan men det fick jag inte. Det var ju tur!!! Det hade vart bekvämare för den men säkert inte säkrare.
    Jag tycker faktiskt att det är uppfödarens ansvar att försäkra sig om att de lämnar kattungen till en som kan ge den ett bra liv. Till en människa som vet vad den ger sig in på.
    Hur som helst, fel var det iaf!
    Men vi kom iaf hem. Vi stannade till hos en kompis till mig. Då var Bombel väldigt lung. Han la sig på en filt och sov. Vi kunde gosa en liten stund. Han var så underbart söt. Det kan ni se på det första kortet. Men när vi väl kom hem blev han konstig. Han sprang och gömde sig bakom tvn. Där satt han ett bra tag. Varje morgon väckte han mig kl 7 i 3 dagar i sträck, men när jag ville ta han så sprang han och gömde sig. Sista morgonen blev det tyst efter en liten stund så jag började undra. Jag gick upp och ropade efter honom, men ingen katt syntes till. Jag fick panik. Vart tog han vägen? Jag bara satte mig ner i köket och väntade. Då kom han ut. Han satt under köksskåpen. Han hittade ett litet hål och kröp in. Det dröjde även några dagar innan han lärde sig att hoppa upp på sängen. Men när han väl lärde sig det, blev det en favoritplats!

    sc01aaa017

    Det tog ett bra tag innan vi blev kompisar. Men när vi väl blev det så blev vi oskiljaktiga. Han var med överallt. Det sägs att katter vänjer sig vid platser och inte vid människor. Jag tror inte på det. Han var ett undantag men även våra missar är ett undantag.
    Vi somnade alltid tillsammans. Mamma brukade säga att hon visste när jag var på väg hem för han satte sig då vid dörren och väntade. Då visste hon att jag kommer hem snart. Han var ofta med när jag badade. Han satt på badkarskanten. Han var en perfekt vän!! I en perfekt värld hade han fortfarande funnits i mitt liv.
    Det fanns bara ett problem med Bombel. Han kissade inne. Han bajsade i kattlådan men kissade lite överallt. Han kissade på alla golv och mattor. Så länge jag bodde själv så kunde jag stå ut med detta. Det var jobbigt men tanken på att avliva honom fanns inte. Han kissade från dag 1. Men vissa omständigheter gjorde att jag inte kunde bo själv längre, jag var tvungen att flytta hem igen. Efter 2 år gick det inte längre. Mamma gick med på mycket. Tog bort alla mattorna, slängde många mattor som var dränkta i kattkiss. Men när man ständigt oroar sig att inte trampa i en kisspöl så får man nog. När alla andra är arga på katten och man inget kan göra blir det bara jobbigt.
    Sommaren 2004 fick jag ta ett beslut. Då fick alla nog av kattkiss och kattkisslukt överallt. Det var det svåraste beslutet jag någonsin behövt ta. Det finns inget rätt och fel där. Jag gjorde allt jag kunde. Testade allt möjligt men inget hjälpte. Jag funderade på att adoptera bort han men det skulle jag aldrig klara. Om inte jag kunde stå ut med det som älskade honom över allt annat vem skulle kunna göra det då? Hur jag än vände och vred på det såg jag ingen lösning. För om inte min familj kunde stå ut med det för min skull, hur skulle då min blivande sambo kunna göra det?

    sc01ea6fd9

    Det gjorde så ont och det gör det även idag, 4 år senare! Det sägs att tiden läker sår men i det fallet stämmer inte det. Det här är det tuffaste inlägget jag någonsin skrivit! Det gör så ont bara jag tänker på det!
    När jag till slut bestämde att det fanns ingen lösning, att jag måste avliva han blev jag helt paraliserad. Jag klarade inte ens av att ringa en veterinär. Inte ens kolla upp var det fanns en veterinär. Tårarna bara forsade nedför mina kinder så fort jag tänkte på det. Till slut sa jag att jag klarar inte det! Det går bara inte! Jag bad min bror ringa en veterinär. Jag höll på att gå sönder. Sista dagen grät jag mest hela tiden. Jag ville hela tiden åka själv med han till veterinären, men min familj sa att det kanske inte är så bra om jag kör i det läget. Min bror erbjöd sig att köra mig. Men när den dagen kom, brast det bara. Jag klarade inte ens av att åka med. Det är den värsta dagen i mitt liv. Jag bara grät floder och ville dö! Jag kunde inte äta, inte sova och tårarna bara rann.
    Det gjorde så ont i mig och det gör det än idag! Jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för att jag inte åkte med. Att han fick somna in ensam! Men jag klarade inte det då och jag skulle inte klara det idag heller!! Det gör bara för ont..
    Jag hoppas ingen skulle behöva gå igenom något sådant här!
    Jag ringde till veterinären en vecka senare för att höra hur det gick. Och tjejen som svarade var så förstående. Hon berättade att han somnade in lugnt och stilla. Att allt gick bra! Det kändes skönt att höra men smärtan kommer aldrig att försvinna! Det bästa hade varit om han fanns kvar i mitt liv och det näst bästa i sådana fall att jag kunde varit med honom in i det sista! Det kommer alltid att förfölja mig, hur jag än bär mig åt!
    Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta! En stor bit av mitt hjärta tillhör den mest ”vanliga” katten, den gråvita bondkatten! Hur många sådana finns här på jorden? Men han kommer alltid att vara något extra!!!! Och jag kommer alltid att gråta över hans öde!!!!!

    Bombel 14/7-00 – 30/7-04

  • I Katthimlen!

    Till minne av.. DIN älskade katt som är borta!

    Den här kategorin tänkte jag ägna åt de katter som av någon anledning är borta från jordelivet. Antingen att de dött av någon sjukdom, blivit avlivade av någon anledning eller bara försvunnit från våra liv på något förklarligt eller oförklarligt sätt.

    Vill du att just DIN älskade katt ska få en speciell plats att vara på får du väldigt gärna maila mig lite information som du vill att jag ska publicera och en bild eller en video på katten.

    Anledningen till att jag skapar en sådan kategori är att jag själv har just en sådan katt i mitt hjärta och jag vill gärna att han ska få en speciell plats att vila på!

    Han är borta från jordelivet men han kommer aldrig att försvinna från mitt hjärta!

  • I Katthimlen! - KATTBILDER

    Lady Lisa!

    Hejsan! Det är jag som är Lisa! Jag bor söder om Göteborg med min matte och husse.
    Jag är en utekatt. Kommer och går som jag vill. När klockan närmar sig 4 på morgonen vill jag gärna ha lite sällskap. Jag är även lite hungrig då. Husse eller matte måste gå med ut i köket och hålla mig sällskap. Då blir jag väldigt nöjd och har jag inte ändrat mig så går jag oxå ut en stund annars så tycker jag att det duger lika bra att bli jagad lite grann så jag blir av med lite överskottsenergi! 🙂

    dsc00436

    En annan viktig del i mitt liv är en skinkbit till frukost. Utan en liten skiva kokt skinka till frukost blir min dag grå och tråkig!
    Och kudden jag ligger på, den ”fick” jag av min matte. 😉

    dsc00445

    Det är härligt att vara mig! 🙂

    UPDATE: Lisa finns tyvärr inte med oss längre. Hon avlivades i februari 2011. Hon är väldigt saknad av alla men mest av sin husse.