Leo är en Silver Shaded perser hane.
När vi bestämde oss att skaffa katt pratade vi om att skaffa en raskatt eftersom vi ville ha en innekatt. Båda har vi tidigare haft bondkatter som inte trivdes inne. Vi ville ha en katt som skulle trivas med att vara innekatt.
Därför ville vi ha en lugn raskatt.
Vi började läsa lite om olika raser och bestämde till slut att en perser katt är nog det vi letar efter.
Vi letade mest på blocket. Vi visste då inte så mycket om var man hittar en raskatt. Vi kontaktade några uppfödare. Till slut hittade vi en röd/creme färgad perser kattunge som verkade underbar. Vi bokade tid för att åka och titta på den. Samma morgon som vi skulle åka dit ringde uppfödarn till oss och berättade att de var sjuka och att vi inte kunde komma. Jag blev väldigt ledsen för vi hade sett fram emot att komma och titta på den. De sa att de hör av sig när de kan ta emot oss. Vi fick en dålig känsla och bestämde oss att leta vidare. De ringde efter ngn vecka men då hade vi redan skaffat Leo.
Vi kontaktade en annan uppfödare efter att ha sett en jättesöt kattunge på hennes hemsida. (Se bilden nedan). Vi fick komma och titta på honom några timmar senare. Och han var så otroligt söt. Vi fick ett väldigt bra bemötande och en bra känsla för uppfödaren och bestämde oss där och då att honom vill vi ha. Vi tingade honom på direkten.
Han kunde inte följa med oss hem med en gång. Uppfödaren skulle ta honom till en veterinär för en vaccinspruta och en undersökning och vi hade inte ens med oss någon kattbur. Så vi fick snällt vänta några dagar. Kattungar får inte flytta hemifrån innan de fyllt 12v, men Leo var redan 14v gammal. Så det var inga problem.
Leo 8 veckor gammal
I stamtavlan heter han Artemis, men vi valde att ge honom ett annat namn. Efter massa om och men fick det bli Leo.
Leo flyttade in 31/1-07.
Det här är Leo de första dagarna hemma hos oss. Han sov så himla mycket i början. Jag var så orolig över att han skulle bli uttråkad utan sin kattfamilj så jag överaktiverade honom. Han ville inte veta av mig till slut. 🙂
Jag trodde faktiskt inte att man kunde överaktivera en katt, men jo, det kan man.
Vi märkte ganska snabbt på Leo att han inte var ngn ensam katt. Han saknade kattsällskap.
Han gick runt och gnällde väldigt mycket.
Det som vi tyckte var väldigt konstigt var att han inte gillade att bli klappad. Han ryggade så fort vi tog i honom. Jag pratade mycket med uppfödaren och hon kände inte igen den katten jag pratade om. Han var väldigt gosig hemma hos henne.
Hemma hos oss ville han leka med våra fötter men han gillade inte händer.
Det var bara att låta honom komma till oss, sa uppfödaren. Han hade nog tröttnat på oss helt enkelt. 🙂
Det var inte roligt att höra. Vi hade verkligen gjort vårt yttersta så att han skulle få det så bra som möjligt. Men jag tror vi ville för mycket.
Hur som helst så fick vi rådet att inte ta initiativ till lek, utan han fick komma till oss.
Kel var det inte tal om, han ville absolut inte bli klappad.
Att det kan bli så fel när man vill så väl..
Jag var så ledsen och kände mig hatad av katten. Den perfekta kattungen som jag drömt om var han verkligen inte. Jag ville ju ha en liten kisse som skulle sova bredvid mig i sängen, ligga i mitt knä och spinna. Det gjorde verkligen inte Leo.
Man såg verkligen att han inte var lycklig. Han saknade kattsällskap. Han kom från ett hem med 4 vuxna katter och 2 syskon, till ett hem där han får vara ensam på dagarna.
Här är Leo ca 5 månader.
Han var ju så söt med sina rosa öron. 🙂
Det är han än idag!
Det märktes ganska tydligt att han inte trivdes som ensam katt så vi började prata om att skaffa en kompis till han.
Så i slutet på mars började jag att titta runt lite.
Vi hittade en underbar ragdoll hona. Mer om detta i inlägget om Blossom.
Leo uppskattade inte sin nya kompis från början men när de väl blev kompisar så märktes det hur han förändrades. Även mot oss. Han var så tacksam.
Han var verkligen glad över sin nya kompis. Hon sökte hans uppmärksamhet väldigt mycket. Han tvättade henne, de sov tillsammans och äntligen hade han någon katt att leka med. Jag slutade ju att leka med honom. Lekte bara när han sökte upp mig. Det var inte så mycket.
Han lärde sig att hämta leksaker. La de vid fötterna på oss så vi skulle kasta. Det gör han än idag. 🙂 Som en hund..
Leos finaste kort, 6 mån gammal!
Idag är Leo en knäkatt, tro det eller ej.
Innerst inne så visste jag nog att han skulle lära sig att gosa. Han hade nog inget val. 😉
Så idag kommer han helt självmant och lägger sig i knät. Han gillar att bli klappad och söker sig till oss hela tiden. Att man kunde få så dålig start fast man gör sitt yttersta kunde jag inte drömma om. Men slutet gott allting gott. 🙂
Idag är alla lyckliga!
VÄRLDENS MYSIGASTE KATT! – LEO
