Vår fina lilla Elvis finns inte kvar hos oss längre. Hösten 2019 bestämde vi att han skulle få flytta. Kommer inte ihåg exakt varför men jag vill minnas att när Leo dog (mer om Leo i ett annat inlägg) så blev Elvis rätt taskig mot Disney. Han jagade henne och skrämde henne hela tiden.
Vi hade då skaffat hunden Charlie och det kändes lite som att Elvis behövde hävda sig mot någon och det blev stackars Disney som fick ta smällen. Han har alltid varit lite taskig mot henne efter att han blivit stor så det var väl inget nytt men efter att Leo försvann så eskalerade det.
Vi funderade på vad vi skulle göra och bestämde oss att lägga ut en annons på blocket och se vad som hände. Om vi får tag på bra människor så får han flytta. Så blev det. Vi hittade, eller det var de som hittade oss rättare sagt ett par med 2 tonårs söner som kändes väldigt bra. De kom på besök till oss och han accepterade de ganska snabbt. Tror det var någon vecka senare som vi körde ner honom till dem. De bodde knappt en timme bort från oss så jag tänkte att det blir enkelt att komma och hälsa på honom då å då.
Han fann sig ganska snabbt i sitt nya hem. Jag åkte och hälsade på några gånger men märkte att han inte brydde sig så mycket om mig och jag ville inte springa i dörrarna hos dem för mycket heller. Året efter strax innan jul tänkte jag åka och hälsa på honom igen men hann aldrig det. Fick ett meddelande av mamman att han verkar mår dåligt så de åkte med honom akut till veterinären. Det visade sig att han hade dåliga njurar och det fanns inget att göra. Han fick somna in där. Elvis blev 10 år gammal.
Blossom dog ju oxå av dåliga njurar. Gillar inte den här sjukdomen alltså. Båda ragdollarna dog av samma problem.
Ibland ångrar jag beslutet att han skulle flytta då han levde där bara ett år. Hade jag vetat det så hade han fått bo kvar hos oss. Han var så stark och frisk så jag var helt säker på att han hade minst 5 år kvar att leva.
Men livet ville annat. Jag är dock helt säker på att han fick ett fint sista år hos sin nya familj. De var väldigt fina och omtänksamma, både mot honom och som människor.
Varför var det Elvis och inte Disney som fick flytta undrar ni kanske. Största anledningen var åldern. Han var några år yngre än Disney och vi kände att han hade större chans att få leva gott på nytt än hon. Sedan var Elvis en ensamkatt. Han ville ha hela uppmärksamheten och tyckte att alla andra var hans rivaler. Han ville alltid vara nummer 1. Han klättrade över alla förutom Leo. Leo var alltid nummer 1 i kattgänget.
Det är faktiskt lite jobbigt att komma tillbaka till bloggen. Livet såg helt annorlunda ut då när jag bloggade och jag swishas tillbaka i tiden. Lite sorgligt är det måste jag erkänna. Älskade den tiden av mitt liv. Älskar mitt liv nu oxå men det ser helt annorlunda ut. Jag har blivit vuxen på alla tänkbara sätt. 🙂
Han är rätt så gullig, han! 
Våra katter har alltid varit rumsrena så det här har jag tagit rätt hårt. Blev väldigt rädd för att Leo har blivit dålig på riktigt och kommer kissa på fel ställen. Han blir trots allt 12 år i höst. Han verkar dock som sagt frisk och vad jag har sett inte kissat eller bajsar fel någon annanstans.
Vår charmiga Charlie kan man dessvärre inte kalla för rumsren än. Det är ganska krävande faktiskt om jag ska vara ärlig att leta kiss fortfarande, han är 9 månader nu. Det händer sällan men det händer fortfarande ibland. Han har inte riktigt lärt sig att förmedla att han vill gå ut. Eller han gör det genom att stirra ut mig hehe. Det har jag dock svårt att se när jag sover. Där missar vi den fina kommunikationen alltså. 🙂
