♥ GRATTIS PLUTTAN! ♥
Skip to content
Den 27/1-10 fyllde Blossom 3 år. Jag hade lite för mycket runt om mig så jag hann aldrig skriva något om det. Men bättre sent än aldrig, eller hur? 🙂
Lagom till sin födelsedag började Blossom löpa. Hon har inte löpt sedan april förra året. Men nu när Disney kastrerades så började hon löpa direkt. Det känns som att vi hade rätt när vi anade att Disneys ständiga löpning störde Blossom. Men nu tar hon igen sig med råge. Hon löper sällan men när hon väl löper så gör hon det för hela slanten. Hon är verkligen allt eller inget. Planen är att vi ska kastrera Blossom snart oxå men nu när hon löper så börjar tankar på en kattkull komma upp i huvudet igen. Jag hade kunnat tänka mig det men min sambo säger NEJ! Ingen mer katt och inga kattungar!! Hur tråkig får man vara? 🙁 Jag får nog ändra min taktik på honom. Har ni några råd!? Hur ska jag övertyga honom om att vi visst ska köpa en ragdoll hane och skaffa kattungar på han och Blossom?
Från det ena till det andra.. Det känns som att Blossoms hela personlighet förändras när hon löper. Från att vara en viktig prinsessa som ofta håller sig på sin kant till väldig gosig, social och väldigt på. Hon väljer inte vem hon ska gosa med, alla duger. 🙂 Bara hon får uppmärksamhet och bli kliad på bröstet så är hon nöjd. Då spinner hon för hela grannskapet.
Blossoms present i år blev en rosa dyna till transportburen.
Hon har inte velat testa den än men jag hoppas att hon kommer gilla den. Jag har märkt att våra katter inte är så mycket för sådana dynor. Det tar tid för de att acceptera det håriga. 🙂
Dynan är mycket tjockare än vad jag trodde. Så den är liiite för stor för buren, men det går nog bra ändå. Vi testar! 🙂
Syns det att Leo är sur? Att tvångsposa är inte kul. Hihi
När vi träffade Leo för första gången satt han under en köksstol och såg allmänt förvånad ut (precis som Disney gjorde. Kan det vara en persergrej, tro?). Det tog en stund innan han ville komma fram och hälsa på oss. Men när han väl gjorde det så var han väldigt glad och lekfull. Han var 14 veckor gammal så vi kunde egentligen tagit med honom hem direkt, men han skulle få träffa farbror doktor för en sista koll och sin första vaccinationsspruta. Vi fick vänta ett par dagar. Men sedan fick vi åka och hämta hem lilla gubben. Vilken lycka!! OM jag hade längtat efter en katt!!
Jag var så lycklig över att äntligen få ha en katt att jag lekte med honom i princip hela tiden. Han var så trött på mig så han ville inte ens titta åt mitt håll. Det blev inte lyckat kan jag säga. Men idag är Leo världens bästa och mysigaste knäkatt. 🙂
Leo efter sin allra första dusch hemma. Det var faktiskt lite synd om honom! 🙂