Leo mår bättre.
Sedan vi gav honom mjukmaten för känsliga magar har han inte spytt. Han har fått behålla allt han ätit och fått tillbaka sina krafter. Ni anar inte hur skönt det känns!

Idag har vi kommit halvvägs med antibiotikan. För smärtstillande medicin var det sista gången idag. Han har lärt sig nu vad det är han får och även lärt sig hur man blir av med det. Han har tröttnat på att vara till lags. Från att inte säga ett pip och svälja utan problem har han förvandlats till det mest trotsiga jag varit med om. Spotta, åla sig och gorma är det nya beteendet. Därför tror vi oxå att han mår bättre. Han är sitt vanliga gamla Leo + lite (läs: mycket) mera trots. Han har inte tid med dumheter nu längre. Nejdå, nu får det vara bra, tycker han!

Vi har 5 dagar kvar av antibiotikan så vi känner väl inte att vi är helt på det säkra, men vi hoppas att detta betyder att han fick rätt diagnos och snart blir helt frisk.

Till Sofie: Va gullig du är som bryr dig så mycket! 🙂 Detta gäller generellt för alla katter. Alla katter kan bli drabbade. Jag har dock hört att perserhanar har större rist att insjukna i urinvägsinfektion. Vet inte om detta stämmer, men hoppas verkligen inte att det gör det. KRAM

Men en bra sak har vi faktiskt upplevt under den tråkiga perioden och det är att Leo har blivit hur mammig som helst. Han har legat i mitt knä nu i flera dagar. Han lämnar knappt min sida. Jag hoppas att detta inte försvinner helt och hållet sedan när han blir frisk. 🙂

Ha en bra dag allihopa! Kram