• Gustav

    Katten Gustav! #1

    05/01/2009

    Idag har vi varit hos katten Gustav, alltså före detta ”Missan” som bodde under mina svärföräldrars veranda. Han har flyttat in och blivit en innekatt. Han vill knappt gå ut, iaf inte mer än det behövs. Som tur var så hade vi en extra kattlåda som han har fått och den använder han flitigt.
    Han och husets katt kommer ganska bra överens nuförtiden. De väser fortfarande på varandra ibland men det dröjer nog innan de blir kompisar. Katter är lite tokiga.
    Han stormtrivs verkligen! Går runt med svansen i topp. 🙂 Får en skinkbit varje morgon, sover där han vill och får mat när han känner för. Vad mer kan en katt behöva. Kärlek så klart och det får han mycket av. Både av oss och mina svärföräldrar.
    Glömde ladda kameran så jag har tyvärr inga bilder, men nästa gång så!

    Vi väntar ett par dagar till sedan är det dags att ta bort alla annonser. Det finns nog ingen matte eller husse som letar efter han tyvärr. Jättetråkigt, tycker vi. Inte för att vi inte vill ha honom utan för att han är en fin katt så vi undrar vad han gjorde ute i kylan ensam!? Han är en tam katt så någon måste ha haft hand om honom. Tänk om de små liven kunde prata!!! De bär nog på mycket hemligheter…

    Relaterade inlägg:

    1. Historien om katten ”Missan” #7
    2. Historien om katten ”Missan” #5
    3. Historien om katten ”Missan” #4
    4. Historien om katten ”Missan” #2
    5. Historien om katten ”Missan” #1
  • Gustav - Veterinärbesök

    Historien om katten ”Missan” #7

    02/01/2009

    På tisdagen 30/12 åkte vi med ”Missan” till veterinären. Han vägrade att gå in i buren. 🙂 Det blev bara tvärstopp. Vad göra!?
    Jo, ”Missan” fick åka i knät. Det var bara en kort sträcka till veterinären så det fick gå.
    Väl hos veterinären var han hur cool som helst. Han spann mest hela tiden. Det var inga problem att undersöka han. Han gick med på det mesta.
    Jag ångrar att jag inte hade med mig kameran för han satt så fint i famnen på min svärfar mellan undersökningarna. Som en liten apa. 🙂 Så himla gulligt!
    Veterinären klämde och kände och hittade en bula på magen. Stor som en tennisboll. Vi blev chockade allihop. Alla som ville fick känna på bulan. Veterinären trodde att det var urinblåsan, men så här stor? Ja, ja iaf så mellan undersökningarna fick ”Missan” gå runt och undersöka rummet och vad tror ni händer!? Han hittade en stor säck under ett bord. Kliver upp på den och börjar kissa. Och jag överdriver inte om jag säger att han kissade i säkert 3 minuter. I 3 långa minuter utan uppehåll. Ja, sen var bulan på magen borta. 🙂 Och det blev en sjö under den stora säcken.
    Stackare! Han var ju så kissnödig och alla skulle känna på hans överfulla urinblåsa. 🙂
    Veterinären sa att katten är ganska gammal, han har dåliga tänder och ögat är dåligt. Linsen i ögat hade lossnat och flyter runt därinne. Ganska otäckt! Katten verkar inte ha ont av det längre verkar det som, men vi funderar på att åka till en specialist ändå. Vi får se vad som händer.
    Han var sur på oss när vi kom hem och ville inte vara inne. Nu ett par dagar senare är allt som vanligt igen. Han har fått specialfoder för hans dåliga tänder, men är så klart mer förtjust i mjukmaten.
    Mina svärföräldrar kan tänka sig att ta hand om honom men vill ändå vänta till efter helgerna. Någon kanske hör av sig och frågar efter honom. Vi hoppas ju att hans husse eller matte letar efter honom men tyvärr så verkar det inte så. Han bor hon mina svärföräldrar, går ut och in hur han vill. Använder kattlådan flitigt och sover inne på nätterna. Det går ganska så bra med husets katt oxå. De väser på varann lite fortfarande men det ingen större fara. Han var tydligen väldigt rädd på Nyårsnatten när alla raketer kom igång så det var tur att han var inne.
    Jag är överlycklig att det går så bra för det söta killen. Men vi väntar med att ta bort alla annonser till efter alla helgerna.
    Han kallas numera Gustav! 😉
    Fortsättning följer…

    Relaterade inlägg:

    1. Historien om katten ”Missan” #6
    2. Historien om katten ”Missan” #5
    3. Historien om katten ”Missan” #4
    4. Historien om katten ”Missan” #3
    5. Historien om katten ”Missan” #1
  • Gustav

    Historien om katten ”Missan” #6

    28/12/2008

    Så här härligt hade Missan det idag när vi kom och hälsade på! 🙂

    cimg4509

    Jag blir så varm om hjärtat när jag ser att han mår bra. Jag tycker verkligen att han förtjänar ett varmt ställe att ligga på, en skål med mat och vatten, massor med kärlek och uppmärksamhet. Är det så mycket begärt!? Varför är det ingen matte eller husse som letar efter han?
    Jag hoppas oxå att han och husets katt kan acceptera varandra fullt ut. Då hade han kanske en större chans att stanna kvar.
    De hatar inte varann. De accepterar bättre varandra än våra katter accepterade varandra. De väste och morrade i flera veckor. Sedan tog det flera månader innan de blev riktiga kompisar. Så det tar sån tid. Han har inte så mycket tid. Men han försöker. Han är så snäll och gör så lite väsen av sig. Det är husets katt som inte vill fullt ut. Men hon är duktig hon med. Jag tror att det finns en chans att de kan bli kompisar. Men det kan ta lite tid. Hoppas, hoppas, hoppas!

    Relaterade inlägg:

    1. Historien om katten ”Missan” #5
    2. Historien om katten ”Missan” #4
    3. Historien om katten ”Missan” #3
    4. Historien om katten ”Missan” #2
    5. Historien om katten ”Missan” #1
  • Gustav

    Historien om katten ”Missan” #5

    27/12/2008

    Det har ringt ett antal personer och frågat om honom men det är ingen som verkar vara intresserad av honom på riktigt. Vi tycker att det är väldigt sorgligt. Han är en väldigt fin katt!
    Jag har varit och hälsat på honom varje dag (förutom en dag) sedan förra söndagen. Han är så van vid oss nu så han hör nog redan när bilen kommer, hoppar fram och hälsar. Han har börjat prata och är så charmig. 🙂
    Har har fått komma in i huset hos mina svärföräldrar varje dag den sista tiden och även sovit i en säng. De är änglar som tar hand om honom så väl. Han känner sig trygg hos dem. Han verkar stormtrivas där! 🙂
    Han har även varit med oss och firat Jul. Då var jag så lycklig!!
    Nästa steg är att ta han till veterinären. Sedan får vi se vad som händer. Min största önskan är så klart att han får stanna hos oss men vi får se vad veterinären säger och vad som händer efter det. Vi börjar även att misstänka att han är äldre än vi trott från början. Det är inte omöjligt att han är 15 år. Men som sagt, det är bara gissningar.
    Hur som helst så har han det bra just nu. Så bra han kan ha det för tillfället. Det gör mig glad!
    Fortsättning följer…

    Relaterade inlägg:

    1. Historien om katten ”Missan” #4
    2. Historien om katten ”Missan” #3
    3. Historien om katten ”Missan” #2
    4. Historien om katten ”Missan” #1
  • Gustav

    Historien om katten ”Missan” #4

    20/12/2008

    Det är flera stycken som har ringt idag angående Missan. Några såg annonsen i tidningen och några lapparna ute. KUL!! Tyvärr så har det inte varit rätt matte & husse. Men vi ger inte upp hoppet. Det ska gå vägen!!
    Idag har han fått komma in i huset och värma sig. Jag satt med honom i hallen. Det tog en stund innan han kunde koppla av men när han väl gjorde det så lade han sig raklång på golvet och bara trampade massa och njöt i fulla drag. Det var så underbart att se. Efter ett litet tag reste han sig och ville ut. Det är skönt att han själv vill ut, att vi slipper knuffa ut han. Det skulle kännas hemskt att behöva göra det.
    Han är en sån underbar katt. En perfekt familjekatt helt enkelt.
    Det lilla katthuset han har är varmt och gott och vi vet att han använder det och det känns underbart. Även om det inte känns bra att han sover ute. Men han har varm vinterpäls och får komma in och värma sig med jämna mellanrum. Jag måste tro att han har det någorlunda bra annars blir jag knäpp. Han verkar vara en sån lycklig katt. Han trampar och spinner så fort man ger honom lite uppmärksamhet. Ger man honom mycket uppmärksamhet så blir han nästan exalterad. 🙂
    Han är en stor katt och äter mycket och gärna. 🙂

    Vi är glada för alla samtal vi får, men inser samtidigt hur många katter försvinner egentligen. Det är väldigt tråkigt att veta. Hur många katter går ut och aldrig kommer hem igen. Därför vill jag aldrig ha en utekatt. Därför har vi valt att skaffa raskatter av raser som trivs att vara inne. Blossom är den som gärna vill komma ut och se lite men hon skulle aldrig kunna leva som en utekatt. Hon skulle aldrig klara sig ute ens ett dygn. Våra katter är alldeles för naiva. 🙂
    Nä, det blir ingen utekatt för oss och jag hoppas att ”Missan” hittar hem snart och lär sig något av det äventyret.
    Fortsättning följer…

    Relaterade inlägg:

    1. Historien om katten ”Missan” #3
    2. Historien om katten ”Missan” #2
    3. Historien om katten ”Missan” #1
  • Gustav

    Historien om katten ”Missan” #3

    18/12/2008

    Idag har vi varit och hälsat på kissen. Myst med den en stund, sedan fick den komma in i huset och värma sig. Han fick lite mat inne oxå. En kvinna hade tydligen sett vår lapp och ringt till mina svärföräldrar idag. Hon säger att det verkar som att det kan vara hennes katt. Hennes katt har smitit efter att de skaffat en kattunge. Hon tyckte vi skulle sluta ge den mat så den kommer hem. Men det tänker vi så klart inte göra. Vi vet ju inte ens om det är hennes katt. Hon skulle komma och titta på den så snart hon kunde. Idag eller i morgon. Vi har inte hört något mer idag så det blir nog i morgon. Vi håller tummarna. Jag är lite tveksam men vi hoppas!
    Bättre ett samtal från fel matte än inget samtal alls.
    Fortsättning följer…

    Relaterade inlägg:

    1. Historien om katten ”Missan” #2
    2. Historien om katten ”Missan” #1
  • Gustav

    Historien om katten ”Missan” #2

    18/12/2008

    Ojojoj.. Jag vet inte vart jag ska börja!
    Det är ganska så tidskrävande det där med ”Missan”. Samtidigt så kan jag inte och vill inte heller ge upp det. Han ska få ett hem på ett eller annat sätt. En avlivning är inget alternativ för den underbara varelsen. Det blir isf det allra allra sista vi gör och med klumpen i halsen. Han är så gosig och orädd så det är helt otroligt. Han har fått komma in i huset och börjar tycka att det är lite självklart. 🙂
    Han sover i det lilla katthuset som vi ställt under verandan och verkar trivas där. Han kommer fram när man ropar på han, passar på och äter när man står med. Jag kallar honom för HAN men vi vet inte om det är en han. Det kanske är en liten lady!?
    Vi har iaf tryck upp 17 lappar om att han finns hittills. De vi har lagt i plastfickor och hängt ut lite överallt i närliggande områden. Vi skrev en annons och klistrade på en dörr i en djuraffär. Jag har skickat en annons till 2 olika lokaltidningar som trycker den förhoppningsvis i nästa nummer vilket ska bli på fredag och lördag. Sedan har vi annonserat han hittad på Göteborgs katthjälp sida och en annan katthem sida på nätet.
    I morgon ska vi trycka några fler lappar och hänga ut dem på fler ställen. Sedan är det bara att vänta och se om det ger något. Jag vill oxå ta han till en veterinär så snart som möjligt för en koll men vi vill se först om det vi gjort hittills ska ge något. HOPPAS!
    Idag har jag även hunnit julstäda så i morgon ska vi försöka klä granen. Vi ska även försöka duscha Leo. Nu är det dags igen. Han talar gärna om det oxå. Han hoppar in i badkaret, rullar sig runt och pratar. Det väljer vi att tolka som ”nu är jag sketen, dags att bada”.
    Så så får det bli! 🙂

    Relaterade inlägg:

    1. Historien om katten ”Missan” #1