En upphittad kattunge
Känner du igen den eller skulle vilja ge den ett hem så hör gärna av dig!
PS. Den hittades utanför Kungsmässan i Kungsbacka.
UPDATE: Kattungen har fått ett hem. 🙂 ♥
-
-
Den upphittade Katten Gustav
Den underbara katten Gustav finns inte längre med oss. Han blev sämre och sämre och till slut så beslutade vi att det var bättre för honom att somna in. Han verkade inte må riktigt bra det sista. Han jamade mycket och noprade sin päls, detta lämnade stora kala fläckar på hans kropp. En natt höll han på att bli tagen av en räv. Han var gammal, svag och blind på ena ögat. Han klarade sig inte bra längre.
Vi tyckte att det var mer humant att låta honom somna in med än att vänta på att en räv eller ett annat djur tar honom. För det var nog bara en tidsfråga.
Gustav Du dök upp från ingenstans en decembernatt
och flyttade in i mitt hjärta
Vi vet inte vem du ”är”
och vart du kommer ifrån
Vi vet inte vad du gått igenom
Men vi vet
Att du har haft det bra din sista tid i livet
Att du inte frös och var hungrig medans du bodde under vårt tak
Att du inte råkade illa ut medans vi vakade över digMen framför allt
Att du var älskad
Att du inte har lämnat denna jord betydelselös
Du må ha lämnat jordelivet, men i mitt hjärta finns du kvar
För alltid, lilla gubben!
FÖR ALLTID
♥ Tack för att du valde oss ♥
Älskad & Saknad
Katten Gustav
… – 9/6-09 -
En underbar historia om katten Mille
För ca 5 veckor sedan fick vi syn på en annons om en försvunnen katt. Katten skulle in för kastration till veterinären men blev rädd för en bil och ”rev sig ut” från korgburen och bara stack sin väg. Vi fick veta det först en vecka efter försvinnandet. Vi gick där över ängarna och kollade runt men såg ingen katt. Vi tänkte inte mer på det mer än att jag la bilden av katten på minnet.
Häromdagen cyklade vi förbi ett ställe som ligger kanske ca 200 m därifrån och jag fick syn på en katt som liknade den på bilden. Vi stannade till och lockade lite på katten men den kom inte fram men jamade och verkade glad över att någon pratade med den. Vi cyklade hem och kom tillbaka med lite mat och vatten. Den åt med god aptit, stackaren. Dagen efter fick jag tag på telefonnummer till kvinnan som ägde den katten som försvann från veterinären och ringde och berättade att vi hade hittat en katt som jag tycker liknade hennes katt ganska mycket. Efter ett par timmar fick jag ett samtal av henne om att katten satt i buren och var på väg hem. Det VAR hennes katt. Jag blev så glad att jag nästan började gråta.
Ca 5 veckor bodde den under ett trähus och levde på glass, matrester och annat äckligt, men.. slutet gott allting gott, eller hur!? Jag är iaf överlycklig..
Ett råd: Tänk på att korgburar är inte det säkraste alternativet för din katt.
-
På tisdagen 30/12 åkte vi med ”Missan” till veterinären. Han vägrade att gå in i buren. 🙂 Det blev bara tvärstopp. Vad göra!?
Jo, ”Missan” fick åka i knät. Det var bara en kort sträcka till veterinären så det fick gå.
Väl hos veterinären var han hur cool som helst. Han spann mest hela tiden. Det var inga problem att undersöka han. Han gick med på det mesta.
Jag ångrar att jag inte hade med mig kameran för han satt så fint i famnen på min svärfar mellan undersökningarna. Som en liten apa. 🙂 Så himla gulligt!
Veterinären klämde och kände och hittade en bula på magen. Stor som en tennisboll. Vi blev chockade allihop. Alla som ville fick känna på bulan. Veterinären trodde att det var urinblåsan, men så här stor? Ja, ja iaf så mellan undersökningarna fick ”Missan” gå runt och undersöka rummet och vad tror ni händer!? Han hittade en stor säck under ett bord. Kliver upp på den och börjar kissa. Och jag överdriver inte om jag säger att han kissade i säkert 3 minuter. I 3 långa minuter utan uppehåll. Ja, sen var bulan på magen borta. 🙂 Och det blev en sjö under den stora säcken.
Stackare! Han var ju så kissnödig och alla skulle känna på hans överfulla urinblåsa. 🙂
Veterinären sa att katten är ganska gammal, han har dåliga tänder och ögat är dåligt. Linsen i ögat hade lossnat och flyter runt därinne. Ganska otäckt! Katten verkar inte ha ont av det längre verkar det som, men vi funderar på att åka till en specialist ändå. Vi får se vad som händer.
Han var sur på oss när vi kom hem och ville inte vara inne. Nu ett par dagar senare är allt som vanligt igen. Han har fått specialfoder för hans dåliga tänder, men är så klart mer förtjust i mjukmaten.
Mina svärföräldrar kan tänka sig att ta hand om honom men vill ändå vänta till efter helgerna. Någon kanske hör av sig och frågar efter honom. Vi hoppas ju att hans husse eller matte letar efter honom men tyvärr så verkar det inte så. Han bor hon mina svärföräldrar, går ut och in hur han vill. Använder kattlådan flitigt och sover inne på nätterna. Det går ganska så bra med husets katt oxå. De väser på varann lite fortfarande men det ingen större fara. Han var tydligen väldigt rädd på Nyårsnatten när alla raketer kom igång så det var tur att han var inne.
Jag är överlycklig att det går så bra för det söta killen. Men vi väntar med att ta bort alla annonser till efter alla helgerna.
Han kallas numera Gustav! 😉
Fortsättning följer… -
Så här härligt hade Missan det idag när vi kom och hälsade på! 🙂
Jag blir så varm om hjärtat när jag ser att han mår bra. Jag tycker verkligen att han förtjänar ett varmt ställe att ligga på, en skål med mat och vatten, massor med kärlek och uppmärksamhet. Är det så mycket begärt!? Varför är det ingen matte eller husse som letar efter han?
Jag hoppas oxå att han och husets katt kan acceptera varandra fullt ut. Då hade han kanske en större chans att stanna kvar.
De hatar inte varann. De accepterar bättre varandra än våra katter accepterade varandra. De väste och morrade i flera veckor. Sedan tog det flera månader innan de blev riktiga kompisar. Så det tar sån tid. Han har inte så mycket tid. Men han försöker. Han är så snäll och gör så lite väsen av sig. Det är husets katt som inte vill fullt ut. Men hon är duktig hon med. Jag tror att det finns en chans att de kan bli kompisar. Men det kan ta lite tid. Hoppas, hoppas, hoppas! -
Det har ringt ett antal personer och frågat om honom men det är ingen som verkar vara intresserad av honom på riktigt. Vi tycker att det är väldigt sorgligt. Han är en väldigt fin katt!
Jag har varit och hälsat på honom varje dag (förutom en dag) sedan förra söndagen. Han är så van vid oss nu så han hör nog redan när bilen kommer, hoppar fram och hälsar. Han har börjat prata och är så charmig. 🙂
Har har fått komma in i huset hos mina svärföräldrar varje dag den sista tiden och även sovit i en säng. De är änglar som tar hand om honom så väl. Han känner sig trygg hos dem. Han verkar stormtrivas där! 🙂
Han har även varit med oss och firat Jul. Då var jag så lycklig!!
Nästa steg är att ta han till veterinären. Sedan får vi se vad som händer. Min största önskan är så klart att han får stanna hos oss men vi får se vad veterinären säger och vad som händer efter det. Vi börjar även att misstänka att han är äldre än vi trott från början. Det är inte omöjligt att han är 15 år. Men som sagt, det är bara gissningar.
Hur som helst så har han det bra just nu. Så bra han kan ha det för tillfället. Det gör mig glad!
Fortsättning följer… -
Det är flera stycken som har ringt idag angående Missan. Några såg annonsen i tidningen och några lapparna ute. KUL!! Tyvärr så har det inte varit rätt matte & husse. Men vi ger inte upp hoppet. Det ska gå vägen!!
Idag har han fått komma in i huset och värma sig. Jag satt med honom i hallen. Det tog en stund innan han kunde koppla av men när han väl gjorde det så lade han sig raklång på golvet och bara trampade massa och njöt i fulla drag. Det var så underbart att se. Efter ett litet tag reste han sig och ville ut. Det är skönt att han själv vill ut, att vi slipper knuffa ut han. Det skulle kännas hemskt att behöva göra det.
Han är en sån underbar katt. En perfekt familjekatt helt enkelt.
Det lilla katthuset han har är varmt och gott och vi vet att han använder det och det känns underbart. Även om det inte känns bra att han sover ute. Men han har varm vinterpäls och får komma in och värma sig med jämna mellanrum. Jag måste tro att han har det någorlunda bra annars blir jag knäpp. Han verkar vara en sån lycklig katt. Han trampar och spinner så fort man ger honom lite uppmärksamhet. Ger man honom mycket uppmärksamhet så blir han nästan exalterad. 🙂
Han är en stor katt och äter mycket och gärna. 🙂Vi är glada för alla samtal vi får, men inser samtidigt hur många katter försvinner egentligen. Det är väldigt tråkigt att veta. Hur många katter går ut och aldrig kommer hem igen. Därför vill jag aldrig ha en utekatt. Därför har vi valt att skaffa raskatter av raser som trivs att vara inne. Blossom är den som gärna vill komma ut och se lite men hon skulle aldrig kunna leva som en utekatt. Hon skulle aldrig klara sig ute ens ett dygn. Våra katter är alldeles för naiva. 🙂
Nä, det blir ingen utekatt för oss och jag hoppas att ”Missan” hittar hem snart och lär sig något av det äventyret.
Fortsättning följer…